Tre barn, tre dagar, en pappa och ett äventyr i Färnebofjärdens vildmark

Tre barn, tre dagar, en pappa och ett äventyr i Färnebofjärdens vildmark

Jag hade egentligen planerat en fjällvandring med mina två äldsta söner, 10 och 12 år, i Fulufjällen. Vi skulle fiska, vandra och leva fjälliv tillsammans. Men så ville lillebror på 4 år följa med. Jag tvekade. Skulle han orka? Skulle hans närvaro begränsa de äldres äventyrslust?

Efter lite funderande bestämde jag mig för att byta ut fjällen mot paddling. I en kanot kan man ta med den utrustning man behöver, och jag kände mig trygg efter mina ungdomsår som paddlare i Kanada. Planen blev att jag skulle ta en kanot med minstingen, medan de två äldre fick paddla själva i en annan. Kravet var att resmålet skulle ligga inom tre timmar från Stockholm och att vi kunde starta och avsluta på samma plats. Valet föll på Färnebofjärdens nationalpark – en plats jag aldrig varit på men som såg fantastisk ut.

Målet var enkelt men viktigt: tid tillsammans i naturen. Jag ville hålla mitt löfte om att vi skulle komma ut mer, låta barnen testa på kanotliv, fiska när de ville, laga mat över öppen eld, sova i vindskydd och få den där känslan av frihet. Jag ville att de skulle lära sig ta hand om sig själva i naturen – men också uppleva magin i samtal vid en eld när mörkret faller.

Och någonstans djupt inom mig fanns en övertygelse: det är vårt ansvar som föräldrar att ta med barnen ut i naturen. Om inte vi gör det, vem ska då lära nästa generation?

Resan dit

Förberedelserna var minst sagt stressiga. Vi höll samtidigt på att förbereda en lägenhetsförsäljning, vilket ledde till överpackning. ”Vi ska ju bara paddla”, tänkte jag – men ändå följde alldeles för mycket med. Killarna packade sina fiskesaker, vi diskuterade hur mycket mat och kläder som behövdes, och jag gick igenom första hjälpen-lådan.

Barnens förväntningar var höga. Minstingen hade med sig en fisketidning och pratade om monstergäddan han skulle fånga. De äldre såg fram emot att sova i vindskydd, fiska och vara ute tre dygn i rad.

Själv var jag mest orolig för logistiken – kläder för alla väder, att vattnet skulle räcka, och att vi kom iväg sent. Vi kunde hämta kanoterna först vid 17, vilket jag i efterhand inte rekommenderar.

Dag 1 – En tung men magisk start

Vi startade från Gysinge, där solen sprack fram efter regn. Byggnaderna där är vackra och det kändes som en perfekt startpunkt. Men packningen… den var alldeles för tung. Redan första bärandet till vattnet insåg jag mitt misstag.

De två äldsta drog iväg uppströms, fastnade vid en bro med stark ström och hann både bråka och skratta innan de tog sig vidare. Vi höll oss nära och paddlade upp mot ett vindskydd vid en fors. På vägen fick vi se bävrar – en höjdpunkt för minstingen.

Men när forsen satte stopp fick vi bära packningen och kanoterna längs en stig. Slitet glömdes snabbt bort när vi väl kom fram. Glädjen var enorm hos barnen: elden tändes, veden sågades, bad togs och det skrattades högt. Jag njöt av en kall mellis som jag hade gömt i en påse med is.

Middagen blev enkel – korv med bröd – och på kvällen grillade vi bananer med choklad. Vid lägerelden kom en amerikansk paddlare förbi och slog följe för natten. Hon sov i hängmatta, vi i vindskyddet. Jag oroade mig lite för att 4-åringen skulle trilla ur britsen, men han sov som en stock. Jag somnade till eldens sista glöd med ett leende.

Dag 2 – Naturen som lekplats och prövning

Morgonen började som de ofta gör i skogen: lite kaotisk. Få upp barnen, få igång elden, ordna frukost, packa ihop sovsäckar, leta rätt på kläder och svara på tusen frågor. Men att packa ner var enkelt tack vare vattentäta säckar som fungerade supersmidigt i kanoterna.

Frukosten blev kardemummabullar, mackor, juice – lyx första dagen. Jag insåg snabbt vikten av enkelhet. En notering till framtiden: ha alltid en extra vuxen med, och krångla inte med maten. Grillade gifflar är guld värt.

Den här dagen väntade en tuff paddling uppströms, motvind och tajta passager. Jag paddlade med äldsta sonen och minstingen, medan 10-åringen fick bogseras med rep. Fyra timmar senare nådde vi en liten ö med vindskydd. Perfekt plats: barnen kunde gå runt och fiska var de ville.

Jag tog en nap i solen medan barnen fick egen tid med en film på telefonen och lördagsgodis. Ibland måste man släppa kontrollen och ge både sig själv och barnen en paus.

Och så kom lyckan: Archie, 10 år, fångade sin första gädda. Stoltare kille har jag sällan sett.

Kvällen blev festlig med charkbricka, lokal ost från Gräddö, och grillad entrecôte med potatissallad direkt ur burken. Barnen övade på att göra upp eld med eldstål, och jag drog upp några smågäddor. Myggen var ett gissel, men med keps, myggnät och ett värmeljus i skyddet somnade vi gott till regnets smatter.

Dag 3 – Som i Kanadas vildmark

Dagens paddling var inte särskilt lång, men otroligt vacker. Vi gled fram genom ett kanalsystem mellan öar, med små strömmar som stundtals påminde mig om paddlingarna i Kanadas vildmark. Vi hade ingen brådska – istället fiskade vi oss fram och njöt av stillheten.

Den här natten chansade vi på att en stuga öppen för allmänheten i området skulle vara ledig. Det var spännande att närma sig den, lite pirrigt att inte veta om någon redan var där. Som tur var stod den tom. Myggen anföll direkt när vi klev i land, men sönerna fick snabbt igång en eld vid stugans eldstad och röken gjorde att vi kunde andas ut.

Efter en snabb lunch bestämde vi oss för ett bad. Vi packade med badkläder och fiskegrejer och paddlade ut till en liten ö med klippor som såg perfekta ut. Där blev det bad, fika och mys i solen. Barnen hittade också en liten skatt: en gammal jättestor vobbler, en klassisk Hilo, som legat gömd i många år. Lyckan var total – särskilt eftersom det var det andra draget de hittade under resan.

Senare fiskade vi av olika platser, men nappet uteblev – några abborrar fick vi upp. När mörkret smög sig på blev kvällen ändå något alldeles extra. Minstingen somnade tidigt, medan jag satt uppe med de äldre vid elden. Vi hade fina samtal, och jag lärde dem hantera primusköket. Den äldste tog kommandot och lagade en av sina paradrätter – grilled cheese sandwiches. När natten lagt sig satt vi kvar vid glöden och delade torkat kött, ölkorv och djungelvrål. En magisk kväll, på ett sätt som bara naturen och lägerelden kan ge.

Dag 4 – Hemfärd med vinden i ryggen

Sista dagen var det dags att paddla hemåt efter en mysig frukost vid elden. Lyckligtvis hade vi vinden i ryggen hela vägen, vilket gjorde paddlingen både enkel och rofylld. Någon monstergädda blev det aldrig, men vi hade fått något mycket större – dagar fyllda av minnen, skratt och gemenskap.

Reflektion

Att ta med barn ut i naturen kostar energi. Det kräver planering, tålamod och en hel del slit. Men det är också bland det mest värdefulla jag kan ge dem.

De lär sig färdigheter, frihet och självkänsla. De får perspektiv på livet, och vi får samtal som aldrig hade uppstått hemma vid köksbordet. Framför allt får de uppleva naturen på riktigt – med allt från mygg till magiska solnedgångar.

Vi som föräldrar bär ansvaret. Om inte vi visar våra barn vägen ut, vem ska då göra det? Äventyret ligger oftast närmare än man tror.

Det är inte alltid enkelt. Men det är alltid värt det.