Heart of Lapland

Relaterat till artikeln

Dometic GO förkortar startsträckan till äventyret

Hitta sommarens basecamp

Storytel - det perfekta sällskapet när du är ute i naturen

Ledarskap genom naturupplevelser och äventyr!

Naturens Laxå lockar

Liknande artiklar

Det finns många sätt att uppleva Heart of Lapland. Packa badbyxorna,
ta med solglasögonen och tanka bilen. Landskapet och dess vägar låter
dig ta del av matkultur och vackra platser.

Vägen från Seskarö in till fast-
landet, eller tvärtom, kallas ibland för ett ”norrländskt Key West”. 
För vägen påminner lite
om den klassiska vägen mellan
öarna i Florida. Men vi ska inte
överdriva och vägen till Seskarö
är egentligen värd sitt eget
namn. Jag kör den en dag i juli
efter att jag varit ute vid havs-
badet, njutit av havet, solen och
en glass. Det är ju ändå sommar.
Kvällens mål är Haparanda,
stadshotellet där har alltid
lockat på något vis. Som ett
konstigt minne av när Hapar-
anda var i mitten av världens
politik. Den 17:e april 1917 for
Lenin förbi här. Han stannade
inte på stadshotellet men han
passerade Haparanda innan han
for hem och startade revolution.
För hundra år sedan var Torne-
älven gränsen mellan Tsarens
Ryssland och västvärlden. I en
artikel från The Times sägs att
ungefär 200 av Haparandas 600
innevånare var anställda spioner
på den tiden. En salig blandning.
Smältdegel för världens stor-
politik och vilda västern på en och
samma gång.
Jag äter en grillad entrecote
på hotellets veranda. Varför
krångla till det. Sommarkvällen
är varm och fin och efter mid-
dagen tar jag en promenad över
Torneälven till Finland. Jag har
kyrktornet som landmärke. Väl i
Tornio har jag tappat en timme.
Det påminner om att man här –
på det som ofta kallas världens
fredligaste gräns - kan fira nyår
ordentligt varje år. Det är bara
börja i Finland och sedan knalla
över bron till Haparanda och fira
en gång till. Men jag har inga
sådana ambitioner. Jag ska köra
vidare i morgon. Jag går tillbaka
över bron och tjänar en timmes
nattsömn.
En road trip är egentligen inget
som ska planeras. Har du ett
bestämt mål så är det knappast
en roadtrip, då är det bara en
resa från a till b. I morgon får vi
se var vägen tar mig.
Kukkolaforsens sikhåvning
och bastumuseum, samt när-
liggande Hulkoffgården är per-
fekta för en liten dags-
utflykt från Arthotel i Risudden.
Framtidens förhoppning är ju att Konsthall Tornedalen snart
ska stå klar här som en attraktion
i världsklass. I bilen hinner jag
också förbi Armasjärvi, sjön som för
historie– intresserade bär på en tra-
gisk story om unga människors död
under 2:a världskriget. Därifrån kör
jag åter till Luppiobergets café. Det är
skönt att få tanka upp med lite energi.
Men egentligen har jag inte mycket
annan lust än att bara fara omkring.
Det är svårt att veta vad som
gör en plats så speciell. Svänger du
in hos Johan Stenevad på Lapland
Guesthouse i Kangosfors kan det ju
vara känslan av att allting är
annorlunda, att inte ett enda rum
är det andra likt, som får dig att
känna att något är speciellt. Att
allt i hela värdshuset också är till
salu är ju lite eljest. Men å andra
sidan om du fortsätter rakt fram,
fyra kilometer bortom skylten som
deklarerar att ”Här slutar allmän
väg” och hamnar i Särkimukka på
Pinetree lodge, ett hotellkomplex
med 60 rum, i en by där det bor
fler draghundar än människor, ett
hotell med tre egna ölsorter, kan
det ju också kännas speciellt. På
vägen hit till Kangosfors hann jag
också stanna till vid nyöppnade
Kattilakoski. Och där är förstås
läget och skönheten vid älven det
mest centrala.
I morgon ska jag dra ner efter
Tärendöälven, en av Sveriges två
bifurkationer. Beroende på när
jag kommer mig iväg hoppas jag
landa i Jockfall kring lunch. Jag
har alltid varit svag för deras
”Jockfallare”, en bättre sortens
macka som kommer antingen
med renskav eller stekt lax. Men
eftersom en road trip inte har
någon färdig plan så får vi se.
Tids nog kommer jag ju nå-
gonstans. Och vem vet. Kanske
hittar jag något annat gott längs
vägen. Eller en badplats.

Ute på vägarna i Heart of Lapland av Håkan Stenlund